Arbete, arbete och arbete

Idag blev det långt arbetspass hos kossorna på morgonen. En hel del små och stora "krångel" sinkade mej. Men när jag så småningom blev klar så gick jag ut till hästarna som jag brukar göra på morgonen. De behöver ju inte släppas ut eller fodras för de går ju ute dygnet runt och jag behöver inte fodra för de har fri tillgång på bra grovfoder, men det är skönt att ha tittat till dem och se så att allt är ok. Jag ville också kolla om de deras täcken var blöta eftersom det tydligen hade snöat/regnat hela natten (såg jag på de stora vattenpölarna i hagen).
De stod där och mumsade på sitt fina hösilage och såg rätt nöjda ut, ingen var blöt på ryggen och alla kändes varma och torra under täcket.
Varje dag när jag går ut till dem i hagen så känns det så bra att kunna ha dem ute och erbjuda fri tillgång på mat. Alla hästar i min ägo utom Pontiac har växt upp som de allra flesta hästar gör. Stå på stall, ibland alldeles för många timmar om dygnet och fått sitt foder portionerat av välmenande människor som kanske inte alltid förstår hur en hästs matsmältningsapparat fungerar. De andra visar tydligt vad de tycker om att stå i ett stall vi de tår gånger jag ställler in dem, lite oroliga, tittar ut genom fönstret och vankar runt i boxen, äter inte.Och det gör de fast de har sällskap. Jag tror att de har fått en överdos av stalltimmar och uppskattar verkligen att få ströva runt, äta, vila, leka, springa precis när de själva vill. Pontiac är undantaget, han är född här och har uppskattningsvis tillbringat ca 30 nätter i ett stall sedan han föddes för snart 5 år sen. Han tycker att det är jättemysigt att vara inne, just för att han aldrig har behövt att stå inne en längre tid.