Efter lagårdspasset i morse tog jag cykeln och trampade iväg för att se till hästarna på nya betet. Som vanligt busvisslade jag när jag kom dit. I vanliga fall kommer hela gänget galopperande om de hör mig. Nu kom det ingen! Jag fick traska iväg i det blöta gräset för att försöka leta reda på dem. De hittades ganska omgående. De stod och sov, vickade lite på öronen och slog lite lojt med svansen. De var för mätta och trötta för att ens börja gå mig till mötes. Det var så rofyllt och de njöt verkligen av den tidiga morgonens sol och värme. Jag stod där en lång stund och bara njöt av lugnet och stillheten. Det är stunder med guldkant i min lilla värld!
Nu håller jag på att laga lunch till Spikgårdarnas arbetarskara. Sen bär det av till Norn för att träffa min vän Helen. Vi har som en liten tradition på höstarna att plocka svamp, gå nästan vilse i okända skogar och ha det väldigt trevligt. Jag har betat av de flesta kända svanpställena här i närheten och jag har hittat ganska mycket kantareller men inga soppar av något slag. Jag föredrar sandsopp framför gula kantareller, konstiga människa! Hoppas nu att Nornskogarna är fyllda med Karl-Johan (stensopp) och sandsoppar så jag får korgen full.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar