Arbete, arbete och arbete

Idag blev det långt arbetspass hos kossorna på morgonen. En hel del små och stora "krångel" sinkade mej. Men när jag så småningom blev klar så gick jag ut till hästarna som jag brukar göra på morgonen. De behöver ju inte släppas ut eller fodras för de går ju ute dygnet runt och jag behöver inte fodra för de har fri tillgång på bra grovfoder, men det är skönt att ha tittat till dem och se så att allt är ok. Jag ville också kolla om de deras täcken var blöta eftersom det tydligen hade snöat/regnat hela natten (såg jag på de stora vattenpölarna i hagen).
De stod där och mumsade på sitt fina hösilage och såg rätt nöjda ut, ingen var blöt på ryggen och alla kändes varma och torra under täcket.
Varje dag när jag går ut till dem i hagen så känns det så bra att kunna ha dem ute och erbjuda fri tillgång på mat. Alla hästar i min ägo utom Pontiac har växt upp som de allra flesta hästar gör. Stå på stall, ibland alldeles för många timmar om dygnet och fått sitt foder portionerat av välmenande människor som kanske inte alltid förstår hur en hästs matsmältningsapparat fungerar. De andra visar tydligt vad de tycker om att stå i ett stall vi de tår gånger jag ställler in dem, lite oroliga, tittar ut genom fönstret och vankar runt i boxen, äter inte.Och det gör de fast de har sällskap. Jag tror att de har fått en överdos av stalltimmar och uppskattar verkligen att få ströva runt, äta, vila, leka, springa precis när de själva vill. Pontiac är undantaget, han är född här och har uppskattningsvis tillbringat ca 30 nätter i ett stall sedan han föddes för snart 5 år sen. Han tycker att det är jättemysigt att vara inne, just för att han aldrig har behövt att stå inne en längre tid.

Bollnäsfil ch oktoberleda

Dagen började ganska bra, fick en mikro-sovmorron när Torsten erbjöds sig att gå ut till kossorna på morgonen. Jag sov till ca 07.15, då jag blev väckt av Torsten som tyckte att jag sovit nog länge ;). Trött, trött var jag men släpade mig upp och famlade efter perkulatorn, fixade kaffe, öppnade kylskåpet för att slå upp lite fil och upptäckte att filen var slut!! Katastrof för mig som är fruktansvärt konservativ när det kommer till frukost. Jag VILL ha min gamla vanliga frukost bestående av Bollnäsfil, musli, banan och ett glas Proviva. Så det blev äcklig sötad vaniljyoughurt istället. Bläääää .. det känns som man proppar i sig ett kilo smågodis, för det är så himla sött.

Sen på med lagårdskläder för att gå ut till kossorna för att ta vid där T slutat. Å möttes av dimma, lite regn och ca 3 grader inte en skymt av sol eller klar himmet. Deprimerande. Jag är inte en älskare av senhösten. Hästarna som går ute ser också deprimerade ut. Det är blött och klafsigt överallt och de står mest och hänger i nåt hörn. Nu vill jag och dom att snön kommer och att det blir några minusgrader.

Vi stallade in alla djur för ca en vecka sedan men tjugo av kossorna fick gå ut igår igen, för vi skulle lägga på en ny beläggning på deras sida av foderbordet.
De tyckte inte heller att det var nån hit att vara ute i lera och småkyla, de trängdes vid dörren och väntade tålmodigt på att vi skulle släppa in dem igen. De galopperade in när vi väl släppte in dem igen. Såg ut ungerfär som på fotot ... det fotot är från september när de tyckte att insekterna var besvärliga och längtade in. Trafiksstockning i Bregottfabriken kan man kanske säja... ;)

Positivt tänkande

Det pratas väldigt mycket om att det är viktigt att tänka positivt. Man ska inte hysa negativa tankar om sig själv, någon medmänniska eller företeelse. Hyser man dessa negativa tankar så är man en lägre stående människa som kommer att bli sjuk och dö i förtid. Känner ni igen tugget?
Jag tror att man måste få ha negativa tankar ibland. Det är min bestämda uppfattning att det är ett sätt för kropp och själ att få blåsa ut lite frustration och ilska.
Jag är en positiv människa i grund och botten som tror att de flesta människor agerar efter bästa förstånd och sällan har för avsikt att såra eller skada någon annan. Men jag är också en ganska långsint typ. Om någon har sårat mig, ljugit för mig eller på annat sätt gjort mig besviken så har jag mycket svårt att glömma och tänka positivt om den personen.
Jag tänker specifikt på en person som har byggt upp en image av sig själv som är baserat på en massa lögner och förvanskningar, som hon förvisso förmodligen tror på själv, men icke dessto mindre är det lögner och förvanskningar av andra och en mycket förskönad bild av sitt eget agerande. Den här personen har lämnat efter sig en hel massa människor som är sårade, förvirrade och mycket besvikna. Jag genomskådade de här lögnerna i ett tidigt stadium, jag försökte att varna och invända, men de som stod henne närmast trodde inte på mig och jag blev syndabocken i dramat. När sedan bubblan sprack och allt kom i dagern så fick jag återigen bära hundhuvudet för att jag ingenting sagt. Det är i sådana lägen som jag har mycket svårt att vara positiv och inte tänka negativa tankar och jag önskar att den personen fick stå till svars för alla sina lögner och sitt skådespeleri.
Jag är väl medveten om att jag förmodligen är den som mår sämst om vi ska jämföra mig och henne, eftersom hennes samvete liksom bara blankas när hon börjar med en ny omgång människor att manipulera och "charma" för att den gamla bekantskapskretsen och familjen har tagit slut.

I frustration och ilska tänker jag då mina negativa tankar och i min fantasi skickar jag de vidrigaste önskningar till henne. Men jag brukar avsluta dessa grottsessioner med att gratulera mig själv att jag inte köper vad som helst och är ganska bra på att syna människobluffar. Se där, då har jag tänkt positivt om mig själv i alla fall. ;)

Dalamjölk och Dalarnas bönder

Ett sant nöje är att koka sin egen saft eller sylt. Det känns otroligt bra att ha möjlighet att äta nånting som inte innehåller en massa E-tillsatser och mängder med konserveringmedel. En annan sak som jag är glad och stolt över är att vi levererar god närproducerad mjölk till Grådö mejeri och som distribueras ut till alla, eller nästan alla butiker i Dalarna.
I morgon, tisdag, kl 11.00 - 13.00 samlas en massa bönder, kossor, kalvar, traktorer och annat bondigt på Stora Torget i Falun. Dalamjölken kommer att kosta en krona mer i butik och vi får äntligen lite löneförhöjning.
Vill du se betande kor? Vill du ha ett öppet landskap? Vill du att det ska finnas några bönder kvar i Dalarna? Då måste du köpa mjölken ifrån Milko. De mindre mejeriföreningarna ligger under stor press från Arla som dealar med pris, leveransvillkor mm ut till grossist/handlare och många handlare faller till föga och kastar ut Milkos produkter till förmån för Arlas. Plötsligt finns det ingen omsorg om miljö, tankar om långa transporter mm.

Det finns också vetenskapliga undersökningar som faktiskt belägger det faktum att Eko-mjölk som transporterats långa sträckor är med skadlig för miljön än närproducerad konvetionell mjölk.

Tänk på de här sakerna nästa gång du står där vid kyldisken och ska handla dina mjölkprodukter. Tänk Milko och tänk transporter.

Testridning avklarad...

I dag kom kompis Johanna med sonen Johan hit för att hämta en kartong med plommon. Vi bestämde oss för en ridtur i skogen. Jag har inte hunnit med att provrida Chatty ännu för det har varit så mycket annat som har upptagit min tid. Det var ju ett jättebra tillfälle att få sällskap och ändå ta det lugnt för Johan har aldrig ridit själv förut. Men han fick förstås rida på bästa ponnyn Kritter och det gick hur bra som helst. Johanna rider regelbundet, ca en gång per år ;). Hon red på Takima så det gick förstås också jättebra för henne. Åh, vad det är skönt med såna bra hästar som bara funkar och tar väl hand om ovana ryttare. Vi red i skogen och klättrade sen nerför en ganska brant stig med mycket stenar och sly. Både Kritter och Takima fixade alltihop själva med sina ovana ryttare på ryggen. Om Chatty är det inte mycket att säja - hon var hur trevlig som helst att rida på. Några små försök till test av mej som ryttare/ledare men det var inte svårt att styra upp henne och sen var det ur världen. Kommer att bli en jättebra häst i verksamheten när vi trimmat på lite detaljer.

Tankar om hästhantering...

När nya kunder besöker oss för ridning brukar jag ha en liten genomgång om egenskaper/egenheter som deras tilldelade häst har. Jag berättar också om HUR vi rider våra hästar, tips om ridning i besvärlig terräng, annat att tänka på osv. Man kan väl säga att vi rider westerninspirerat här men inte renodlat. Hästen ska gå i låg form, på långa tyglar så långt det är möjligt, den ska ha möjlighet att själv söka bästa väg i besvärlig terräng, man måste våga lita på sin häst osv. De allra flesta tycker att det är jättekul att få prova på en nytt sätt att rida och gör precis som jag säjer. Men det är svårt att få bort de hårda händerna och de tighta tyglarna. Det är slående hur många ryttare som är väldigt tveksamma när jag säjer "för att få din häst att gå lungt och avslappnat måste du ge den långa tyglar". När de väl vågar prova så blir alla lika överraskade att det faktiskt fungerar.

Inget ont om ridskolor men nån utbildning i att kunna rida säkert ute, hur man hanterar olika situationer som kan uppstå vid uteridning får inte ridskoleeleverna. Många har heller inte fått lära sig att på ett säkert sätt leda en häst, hämta eller släppa en häst i hage. Jag försöker bidra med mitt lilla strå till stacken genom att prata, informera och visa hur man kan göra sådana saker på ett säkert sätt.

En sak som jag funderat mycket på: Varifrån kommer seden att man ska leda en häst genom att hålla höger hand i grimman, vänster hand håller grimskaftet och man ska gå vi bogen på hästen. Genom att göra så, alltså att befinna sig bakom hästens huvud har du överlämnat ledarskapet till hästen för den går ju först. Den har ingen motivation till att lyssna på dig och dina önskemål om fart, väg eller annat. Du hinner inte heller avvärja eventuella spring-iväg-försök för du är redan efter. Du har ingen chans att avvärja utbrytningförsök till höger, där är du också redan hjälplöst efter. Många problem med hästar som är besvärliga att leda skulle kunna avhjälpas genom att man lär den att gå bakom människan alternativt inte längre fram än vid människans axel. Du har ett övertag bara genom att du går först, du har tagit på dej ledarrollen.
Pinell, 170 cm halvblod, som tyvärr inte längre finns i livet, var en riktig luring att leda när han kom hit från Rättviks Ridklubb. De hade använt grimskaft med kedja som träddes genom grimman för att de skulle kunna kontrollera honom. Han hade för vana att bryta ut till höger, börja trava, öka farten så man blev tvungen att släppa taget. Jag kan tänka mig att det hade uppstått många farliga situationer genom att han gjorde på det sättet.
Jag ville inte ha en häst som tvunget skulle ledas med kedja i grimman. Därför tränade jag ganska intensivt för att få honom att alltid gå bakom mig. Han försökte naturligtvis att gå/ springa/smyga förbi mig flera gånger men då fick jag vara snabb att tillrättavisa honom. (veva till med grimskaftet, slå ut med armen och "bita", använda ett spö eller en lövruska som viftar till framför huvudet och liknande saker använde jag). Det tog ca 2 veckor att få honom att förstå var han skulle befinna sig. Sen var det problemet ur världen. Pinell blev lugnare och mer harmonisk bara av att veta sin plats när vi gick till och från hagen. Han lufsade efter mig, stannade när jag stannade och stod lugnt och väntade på nästa "order".

Soliga torsdagen

I går var jag ute med Helen i Nornskogarna för att plocka svamp. Vi hittade nästan ingenting :(. Men vi tog en tur förbi Sotbo när vi var på väg hem. Sotbo är den gård där Farmen spelades in för några år sedan. Vi hade badkläder med oss så det blev ett dopp från bryggan nedanför huset. Jätteskönt att doppa sig efter ha gått i skogen. Sen åkte vi hem till Helen och åt mumsig risotto, drack kaffe på hennes altan i kvällssolen och hade det bara trevligt. En bra eftermiddag var det!

Idag har hovslagarMojje varit här och spikat dojor på både Chatty och Takima. Kritter fick följa med hem för inspektion men vi beslöt att vänta med hans omskoning. Kritter är ju våran allra bästa ponny. Han går alltid lös till och från betet om jag måste ta hem flera hästar. Han knallar på bakom de andra hästarna och går aldrig iväg nånstans, fast han är helt lös. När vi kommer fram, och vi andra stannar, så står han helt lugnt och väntar att nån ska komma och ta hand om honom och visa vart han ska gå. Det är helt fantastiskt vilken liten trevlig ponny han är.

Lyckan var stor i beteshagen när de här tre hästarna kom tillbaka efter skoningen. En hel massa hälsningsceremonier och lite skrik och pip. Sen knallade de iväg på en lång rad för att fortsätta att göra det dom gillar mest, att äta! Det är så lustigt hur stor betydelse flocken har för dem. Även om inte alla hästarna gilllar varandra så saknar de flockmedlemmarna när de är borta.

Fridfull morgon

Efter lagårdspasset i morse tog jag cykeln och trampade iväg för att se till hästarna på nya betet. Som vanligt busvisslade jag när jag kom dit. I vanliga fall kommer hela gänget galopperande om de hör mig. Nu kom det ingen! Jag fick traska iväg i det blöta gräset för att försöka leta reda på dem. De hittades ganska omgående. De stod och sov, vickade lite på öronen och slog lite lojt med svansen. De var för mätta och trötta för att ens börja gå mig till mötes. Det var så rofyllt och de njöt verkligen av den tidiga morgonens sol och värme. Jag stod där en lång stund och bara njöt av lugnet och stillheten. Det är stunder med guldkant i min lilla värld!
Nu håller jag på att laga lunch till Spikgårdarnas arbetarskara. Sen bär det av till Norn för att träffa min vän Helen. Vi har som en liten tradition på höstarna att plocka svamp, gå nästan vilse i okända skogar och ha det väldigt trevligt. Jag har betat av de flesta kända svanpställena här i närheten och jag har hittat ganska mycket kantareller men inga soppar av något slag. Jag föredrar sandsopp framför gula kantareller, konstiga människa! Hoppas nu att Nornskogarna är fyllda med Karl-Johan (stensopp) och sandsoppar så jag får korgen full.

Väder, insekter och kalvar

I dag var det lite sämre väder, i alla fall för att köra ensilage. Husse trampar irriterat omkring och muttrar lite mellan regnskurarna. Det är bråttom, bråttom när man ska fylla silon och regn på grönmassan är inte bra. Vi får vackert vänta tills det blir skurfritt och torkar upp lite.

Hästarna är tjocka och trötta på sitt nya bete. Tyvärr dyker det upp mycket insekter när det regnar och några av dem har det jättejobbigt med insektsbett.
Jag har kokat ihop en egen 'gucksmörja' som jag sprejar på dem en gång om dagen (är inte så poppis matte då). Jag har gjort avkok på skvattram som sen blandats med beckolja och rapsolja. Funkar bra och det håller de flesta stickande, bitande krypen borta. Verkar vara mycket avskräckande för bromsar.

Idag har kalvbilen varit här och hämtat fyra små 2-månaders tjurkalvar som flyttar till ny gård för uppfödning. E, som jobbar här, och jag konstaterade att alla kalvarna är såååååå söta, lugna och hanterbara fram till de blir ca 2 månader. Sen blir tjurkalvarna bara stökiga och bökiga och det är så skönt att de får flytta då. Kvigkalvarna är inte så. Men det är väl som i verkliga livet, småpojkar slåss och mäter sin styrka, flickorna är lite lugnare.

Uppdaterad hemsida

Sommaren har varit arbetsintensiv så hemsidan har blivit lite lidande. Nu har en del av den blivit uppdaterad och resten ska bli klart de närmaste dagarna.

Hästarna har blivit utsläppt på nytt bete idag och de har gräs som räcker ända upp till magen. ;o). De flyttade sig inte mer än några meter från förmiddag till eftermiddag. De äter sig runt i hagen. Alltid trevligt att kunna erbjuda bete till 'hungriga' hästar. De brukar få vara 'betesputsare' efter kossorna och nu hade de verklígen gnagt av allt gräs som fanns kvar i kohagen.

Hovslagaren väntas i veckan och då ska Chatty få skor. Hon kom hit barfota och det funkar inte med ridning på våra hårda grusvägar. Sen ska hon provridas i skog och mark och utvärderas ordentligt.

Kossorna är ute varje dag men de går inte iväg och betar alls nu. De ligger några meter ifrån lagården och vilar. När vi öppnar dörrarna på eftermiddan för insläpp har de väldigt bråttom till båsen. Där händer ungefär följande: äta, idissla, vila, äta, idissla, vila, mjölkning, äta, idissla ... jag ni förstår ungefär. Men det är skönt för dem att vara ute och få sol och regn på ryggen och gräs under klövarna. De står inne i 9 månader om året så varje dag de kan vara ute är värt hur mycket som helst. I morgon drar det igång med ensilagekörning igen. Nu är det vårvete och åkerböna som ska hackas och läggas i silon. Det är ett värdefullt proteinrikt foder som korna tycker smakar jättegott. Vi får hoppas på bra väder.

Nya tider och nya forum

Många har frågat efter det men vi har varit lite tveksamma... Men nu sjösätter vi en blogg om vad som händer på gården. Smått och stort, kor och hästar, folk och fä, roligt och sorgligt, ja det som händer ska kommenteras. Ge oss gärna lite feedback.
Hörs snart igen.